Världen och mänskligheten har blivit bättre
2009-06-05
Världen har blivit en global by. Det som händer i andra länder påverkar oss. För bara tio år sedan fanns inte någon gemensam överenskommelse för hur den globala utvecklingen skulle följas upp. I september 2000 undertecknades för första gången den gemensamt överenskomna Millenniedeklarationen av världens stats- och regeringschefer. (Mer information finns på http://www.undp.org/mdg/)
Millenniemålen, de så kallade Millennium Development Goals (MDG), består av åtta mål:
- fattigdom och hunger ska halveras till 2015
- alla barn ska gå i grundskola 2015
- jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas
- barnadödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015
- mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015
- spridningen av hiv/aids, tbc, malaria och andra sjukdomar ska hejdas till 2015
- en miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015
- globalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor i utvecklingsländerna
Alla länder är skyldiga att rapportera till FN hur arbetet går med att nå målen. Ett av Sveriges svar på Millenniedeklarationen och millenniemålen är den politik för global utveckling som antogs av riksdagen i december 2003. (se bilaga)
Att följa upp målen till 2015 har engagerat många i olika delar av världen och ger tydlig inriktning på vad som bör göras. De senaste utvärderingarna visar att många länder har lyckats med att minska barnadödligheten men inte mödradödligheten bland annat på grund av brister i tillgång på sjukvårdspersonal vid förlossningar. Utvärderingar visar också att länder i Afrika, söder om Sahara, inte kommer att nå målen, statistiken visar att just de länderna är överrepresenterade när det gäller barna- och mödradödlighet.
Global Health Forum (GHF) är ett annat internationellt engagemang som bara är nio år gammalt. GHF har sitt årliga möte varje år i Washington. I år har GHF finansierats huvudsakligen av Rockfeller Foundation, Bill and Melinda Gates Foundation, vår granne NORAD och USAid.
Jag hade förmånen att delta i år för första gången. Jag imponerades av det utmärkta programmet under konferensen. Bland andra talade president Obamas närmaste tjänsteman - Gayle Smith, VD för US National Security Council, norska utrikesministern, NORAD, Afrikanska Unionens ambassadör i FN,, franska utrikesministern, Dean för London School of Hygiene and Tropical Medicine, och flera ministrar från olika länder.
Vår egen Hans Rosling, professor i internationell hälsa, höll ett utmärkt föredrag om hans egenutvecklade statistiska uppföljning av den globala utvecklingen, Gapminder (www.gapminder.org). Hans budskap var att det i en globaliserad värld inte längre går att dela upp världen i utvecklade och fattiga länder. Ett budskap som fick mycket uppmärksamhet. Han visade detta med exemplet Singapore som klassificerats som utvecklingsland, men som i själva verket är mer eller mindre bättre än många industriländer. Jag fick också förmånen att prova hans nya kunskapsspel om världen. En mycket bra idé som jag tror att många myndigheter och skolor borde ha tillgång till.
En sak jag noterade på konferensen, i likhet med andra, var en bristande samordning av resurser och allt utmärkt arbete som görs av olika biståndsgivare och frivilligorganisationer. Samordningen av insatserna är avgörande för ett framgångsrikt arbete.
En sak som jag också noterat är att många insatser som görs för skattepengar runt om i världen saknar ett långsiktigt och aktivt perspektiv. Det är oftast en reaktion på epidemier och kriser, mer än ett medvetet förebyggande perspektiv. Biståndet idag saknar i många fall ett folkhälsoperspektiv. Insatserna baseras på att reagera istället för att agera. Behandling av sjukdomar är vanligare än att förebygga.
Med den reflektionen vill jag som myndighetschef för Statens folkhälsoinstitut verka för att synliggöra folkhälsa och förebyggande insatser i biståndet. Biståndsmyndigheter måste samverka och samarbeta med folkhälsomyndigheter runt om i världen. Sverige lägger idag cirka 1 procent av BNP på bistånd till andra länder. Tyvärr saknas ofta folkhälsoperspektivet även i det svenska biståndet. Att föra in folkhälsa i biståndet är en framgångsfaktor för ett kostnadseffektivt bistånd, inte minst i dessa ekonomiska tider när beslutsfattare måste överväga hur våra skattepengar ska fördelas. Samverkan och samarbete mellan olika aktörer är nyckeln till framgång i en globaliserad värld.
