Motstånd är ett begrepp i Motiverande samtal (MI) som beskriver motsatsen till samarbete. Det är viktigt att inte väcka motstånd i ett samtal om förändring eftersom det motverkar positiva resultat. Genom att kunna hantera motstånd ökar vi möjligheten till ett gott samarbete som är en bra grund för en positiv förändringsprocess.
Foto: Matton
Ibland kan klienten "ha med sig" motstånd in i rummet, på grund av de tankar, känslor och föreställningar som finns inför ett möte, men ofta är det ett samspelsfenomen.
Om rådgivaren börjar argumentera med klienten är det lätt att hamna i ett låst läge. Det blir svårt att fortsätta samtalet och reaktionen kanske blir irritation eller ointresse. Motstånd kan även uppstå om rådgivaren inte varit tillräckligt följsam och lyhörd i samtalet.
I samtal om förändring kan det kännas uppenbart vad som är bäst för klienten, och vad som är ”objektivt” riktigt. Rättnings- eller korrektionsreflexen är en impuls att försöka ställa saker till rätta, påtala vad som bör göras. Den kan väckas av omsorg om klienten, eller av frustration. Det är vanligt och naturligt men i allmänhet kontraproduktivt. Klientens autonoma ställning negligeras samt effekten blir att denne känner sig ifrågasatt och att den egna drivkraften till förändring inte tas tillvara.
Om motstånd uppstår är det viktigt att försöka återupprätta samarbetet. Ta motståndet som ett tecken på att sättet att agera bör ändras. Brister i samarbetet beror ofta på både klient och rådgivare.
Ord som skall, bör och måste är tvingande och riskerar därför att skapa motstånd. Kom ihåg att klienten inte alltid gör de prioriteringar som du anser mest lämpliga. Se klienten som din jämlike, med rätt till egna värderingar och självbestämmande.
Motståndsfällor
Fråga och svar - Rådgivaren kontrollerar samtalet med en massa frågor som klienten ger korta svar på. Klienten blir passiv och fokus flyttas till rådgivaren. Ställ därför inte många frågor i rad.
Välja sida - Rådgivaren tar tidigt ställning för hur problemet ska lösas och argumenterar för förändring. Detta kan leda till att klienten försvarar den andra sidan av ambivalensen och argumenterar mot förändring (se avsnittet om Ambivalens).
Expertrollen - Rådgivaren anser sig ha tolkningsföreträde eller försöker lösa situationen åt klienten. Det är denne som är expert på sin situation, sina värderingar, sina drivkrafter och sin kapacitet.
Etikettera - En etikett dömer och värderar (du är alkoholist).
För tidig fokus på problemlösning - Råd och förslag i ett för tidigt skede i
förändringsprocessen.
Klandra, kritisera och skuldbelägga - Klienten kan hävda skäl och ursäkter för sitt beteende. Vem som bär skulden till ett problem är helt oviktig i rådgivningsrollen.
Konfrontation - Leder oftast till ett behov av att försvara sig och rättfärdiga sitt beteende.
Innehållsansvarig: Astri Brandell Eklund
Sidan uppdaterad den 28 december 2011
