Öppna frågor

I MI vill vi hjälpa klienten att komma framåt i förändringsprocessen genom att utforska sin situation, sitt dilemma, sitt beteende eller sitt problem. Att ställa öppna frågor är ett av de verktyg som kan användas. Öppna frågor, vilka inbjuder till utforskande, är att föredra framför slutna frågor, vilka inbjuder till korta, enkla svar.

Skillnaden mellan slutna och öppna frågor

En sluten fråga, som t.ex. "Är detta svårt för dig?", snävar in beskrivningen av problemet. Klienten ställs inför uppgiften att fundera över vad rådgivaren menar med "svår" och om situationen är att betraktas som svår eller inte. Om det i stället formuleras som en öppen fråga, som "Vad innebär detta för dig?", inbjuds klienten till att utforska situationen och att sätta egna ord på sina tankar och känslor.

Slutna frågor ger ofta enkla svar. Ja, nej, röd, fem, Stockholm. Slutna frågor börjar ofta med verb:
Tycker du…?
Vill du...?
Tror du ...?

Eller ett adverb:
När ...?
Var ...?

Öppna frågor inleds med frågeord:
Hur skulle ...?
Vad har ...?
Vilka tankar…?

Eller en inbjudan:
Berätta!
Beskriv!

Öppna frågor har inte ett givet svar utan rymmer ett oändligt antal möjliga svarsalternativ. Öppna frågor ger tal- och tankeutrymme samt stimulerar klienten att berätta och förklara.

Slutna frågor har förstås också en given plats i samtal,  t.ex. för att utreda och få besked om saker. Risken med slutna frågor är att klienten kan bli passiv och bara vänta på nästa fråga och då flyttas fokus till rådgivaren.

Ännu mer frustrerande blir det om klienten upplever att det denne vill berätta inte får plats i samtalet, på grund av rådgivarens många slutna frågor. Samtal blir sällan klientcentrerade om de rymmer för många slutna frågor.

Utforska figuren nedan genom att välja Öppna respektive Slutna frågor i menyn längst ned till höger.