Nya kompisar

Det är ett faktum att något händer när barnen är 12–13 år. Det blir annorlunda att vara barn och annorlunda att vara förälder. Någon gång i den här åldern är det också vanligt att barn får nya kompisar.

Det beror förstås på att många byter skola, men också på att 13-åringar utvecklas väldigt snabbt och kanske växer ifrån sina gamla kompisar. Det är nu det avgörs om man ska hänga med de som är coola, de som går i kyrkan, de som pluggar, de som sportar, de som skolkar eller de som är mittemellan. Grovt uttryckt. Tänk dig tillbaka till när du började högstadiet. Du tyckte nog också att det var väldigt viktigt vem du umgicks med. Det kan vara rätt kul att fundera över hur du själv valde och vad det fick för konsekvenser.

Jag-är-inte-viktig-för-mitt-barn-längre-fällan

Det kan kännas lite knepigt att stå utanför och se hur ens barn uppslukas totalt av en massa nya kompisar som verkar vara viktigare än allt annat. Då måste du komma ihåg att du fortfarande är enormt viktig för ditt barn (kanske viktigare än någonsin). Dessutom är det ju kul om ditt barn har fått nya vänner. Det bästa du kan göra är att fortsätta vara nyfi ken och intresserad av hur ditt barns liv ser ut.

Prata om kompissituationen

Det kan vara en intressant diskussion. Varför vill du vara med dem och inte med dem? Varför är den tjejen populär? Varför är de i det gänget så tråkiga? Det viktiga är att inte döma ut någon person eller börjar komma med pekpinnar, utan lyssna och diskutera på ett förutsättningslöst sätt. Dina synpunkter är viktiga ändå.

Ha en öppen attityd

Säg åt ditt barn att kompisarna är välkomna med hem. Om det vill sig väl kan du lära känna dem på ett naturligt sätt. Kanske kan du bli lite kompis med kompisarnas föräldrar också.

Be om telefonnummer

Det är inte alls konstigt att du vill veta telefonnummer och adress till den kompis din tonåring är hos. Även om det knotas lite kan du vara säker på att ditt barn innerst inne vill att du ska ha koll på var han eller hon är. Att föräldrar vet var deras barn håller hus är en viktig så kallad skyddsfaktor, det kan forskare påvisa.