Hälsa kan främjas på många olika sätt. I allt arbete gör vi värderingar av vad som är önskvärt att uppnå. Det är motiverat att försöka klargöra dessa värderingar.
En statlig utredning om prioriteringar inom hälso- och sjukvården kan vara till hjälp (Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen SOU 1995:3). Utredningen slår fast att förebyggande insatser bör ha mycket hög prioritet, näst efter behandling av livshotande tillstånd. Men kravet är att insatsen har bevisad nytta. Detta är bakgrunden till att frågan om evidens är central i detta uppslagsverk.
Prioriteringsutredningen ställer här ett krav på förebyggande insatser som inte gäller för behandling. Detta är rimligt. Om en människa kommer till ett sjukhus med livshotande problem, då är inte första frågan vilka bevis som finns för att behandlingen har effekt. Men en sådan fråga är berättigad om samhällets resurser används för att förebygga ett problem som ännu inte visat sig.
Utredningen särskiljer sex principer som vägledande för att bedöma värdet av en insats.
- insatsen ska göra gott
- ska inte skada
- ska utgå från att alla människor har lika värde
- ska främja rättvisa
- ska respektera människors självbestämmande
- ska göra största möjliga nytta med givna insatser
Principerna är rangordnade vilket innebär att människovärdesprincipen går före principen om nytta i förhållande till givna resurser.
Att insatser ska göra gott och inte skada kan förefalla självklart. Inom förebyggande verksamhet finns ibland föreställningar om att risken för skada skulle vara mindre än exempelvis vid behandling med en medicin. Det finns dock ingen anledning att tro att riskerna för bieffekter skulle vara mindre på det förebyggande området. Ett exempel utgör rådet att lägga spädbarn på mage när de ska sova som började spridas på 1970-talet. Barnen verkade sova lugnare på detta sätt. Studier av sovlägets effekter började dock genomföras först på 1980-talet. Efter hand stod det klart att detta enkla råd om sovläge var den viktigaste orsaken till plötslig oväntad spädbarnsdöd. Sådana erfarenheter visar på att förekomst av biverkningar måste studeras för förebyggande insatser, likväl som för medicinsk behandling.
Den tredje principen gäller människors lika värde och den fjärde rättvisa. Principerna har nära samband med varandra. Från principerna följer att den individ eller den grupp som har de största behoven i första hand bör få tillgång till en insats, allt annat lika.
Den femte principen gäller respekt för människors självbestämmande. Rätten till självbestämmande gäller även för barn, med nödvändig hänsyn tagen till barnens utveckling.
Den sjätte principen gäller nytta i relation till de resurser som krävs för en insats. Om en insats har större effekter än en annan, med givna resurser, bör insatser som ger de största effekterna prioriteras. Detta gäller dock först sedan övriga principer har tillgodosetts.
Metod
Texten bygger på de etiska principer som behandlas i en statlig utredning om prioriteringar inom hälso- och sjukvården (Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen SOU 1995:3).
Referenser
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 27 mars 2009
