Värme, ramar och konsekvens betyder mest
Föräldraskapet har sannolikt avgörande betydelse för barns hälsa och utveckling (Stewart-Brown 2008). Tre dimensioner förefaller vara mest avgörande: att föräldrarna visar värme, att de har kontroll och kan säga ifrån samt att de är konsekventa i sitt bemötande av barnet (Cusinato 1998). Om föräldern kan visa värme, utöva en viss kontroll och är konsekvent då minskar det risken för psykiska problem under uppväxten och senare i livet. Att visa värme och utöva en viss kontroll ökar också chansen till att barnet som vuxen upplever en bättre livskvalité (Cheng 2004) (Furnham 2000) (Zimmermann 2008).
Det finns dock författare, främst Judith Harris, som hävdar har föräldrarnas betydelse har överskattats (Harris 1995). Hon pekar istället på kamratgruppens betydelse. Hon framhåller också att föräldrars sätt att bemöta ett barn inte bara beror på föräldern utan också på barnets medfödda egenskaper. Bemötandet växer fram genom en interaktion mellan barn och föräldrar. I de flesta studier har föräldrarna sätt att förhålla sig först registrerats varefter barnens utveckling följts över tid. Det är då svårt att klargöra betydelsen av interaktion. Därför har de kontrollerade försök med föräldrastöd som genomförts under senare år stor betydelse. Försöken har praktisk värde eftersom de visar att stödet har effekt på barnets hälsa (Bremberg 2004). De har också teoretisk värde eftersom de visar att interaktionen är möjlig att påverka.
Den egenskap hos föräldrarna som barn värderar högst är att föräldern visar omsorg och värme. Föräldrarnas värme är viktigare är familjens materiella förhållanden och är inte sällan viktigare än relationen till kamraterna. Barn uttrycker en önskan om att en förälder ska kunna trösta om man är ledsen, att man ska kunna prata med föräldrarna om allt och att föräldrar ska ställa upp för en när man har det svårt.
Ett första steg i ett varmt samspelet mellan förälder och barn är att föräldern rätt kan tolka av barnet. Tolkningen är avgörande för vilken reaktion som sedan följer. Exempelvis, om en treåring vägrar att klä på sig kan det vara uttryck för att treåringen vill fortsätta att leka med något inomhus. Med det kan också bero på att treåringen är trött och inte orkar ge sig iväg. Förälderns reaktion blir helt olika beroende av vilken tolkning föräldern gör. En förälders möjlighet att tolka ett barns beteende hänger i sin tur nära samman med hur väl föräldrarna känner till vad barnet gör och tänker. Om föräldrarna kan värme är det större chans för att barnet ska möta föräldrarna positivt vilket i sin tur gör det enklare för föräldern att visa värme, osv. Det omvända gäller också. Förstår föräldern inte barnet finns det större risk för att barnet ska reagera negativt vilket i sin tur gör det svårare för föräldern. Det finns således både goda cirklar och onda cirklar.
Barn anger också att föräldrar kan behöva kontrollera barnet. De tycker att föräldrarna i viss mån ska fungera som auktoriteter. Föräldrar ska vara snälla och lagom stränga. Det tycker det är bra att föräldrar sätter gränser. Om barnet känner till vilka gränser som gäller, då behöver barnet inte pröva var gränserna går. Då kan barnets, och föräldrarnas, energi ägnats åt samspel som ger mer positivt utbyte än kamp om gränser. Barn vill även kunna lita på föräldrarna och uppfatta dem som förutsägbara. Det innebär att föräldrarna i rimlig omfattning behöver vara konsekventa.
Referenser
Referenser utan URL
Cheng H, Furnham A. Perceived Parental Rearing Style, Self-Esteem and Self-Criticism as Predictors of Happiness. Journal of Happiness Studies. 2004;5(1):1-21.
Cusinato M. Parenting styles and psychopathology. In: L'Abate L, editor. Family Psychopathology: The Relational Roots of Dysfunctional Behavior: Guilford Press; 1998. p. 158-84.
Furnham A, Cheng H. Perceived parental behaviour, self-esteem and happiness. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology. 2000;35(10):463-70.
Harris JR. Where is the child's environment? A group socialization theory of development. Psychological Review. 1995;102:458-89.
Zimmermann J, Eisemann M, Fleck M. Is parental rearing an associated factor of quality of life in adulthood? Quality of Life Research. 2008;17(2):249-55.
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 27 mars 2009
