God mental förmåga skyddar mot psykisk ohälsa
Det finns stark evidens för att god mental förmåga (intelligens) under barndomen är förbunden med lägre förekomst av utagerade beteendeproblem ***. Kunskapen baseras främst på studier där individer följts över tid och där man tagit hänsyn till föräldrarnas sociala bakgrund (Schonfeld 1988), (Hinshaw 1992), (Farrington i Rutter 1995), (Sternberg 2001) och (Fergusson 2005).
En forskargrupp vid Linköpings Universitet har sökt klargöra innebörden i begreppet psykisk hälsa (Tengland 2001). De har funnit att innebörden ligger nära god mental förmåga (intelligens) och god social och emotionell förmåga.
Flera studier har också visat på samband mellan god mental förmåga under uppväxten och lägre förekomst av inåtvända psykiska problem (oro, ångest och depression) ** både under uppväxten och senare i livet (Pianta 1989), (Cederblad 1995), (Batty 2005) och (Fergusson 2005). Det är möjligt att sambanden delvis kan förklaras av att individer med inåtvända problem ofta samtidigt har utagerade problem (Fergusson 2005). Lägre förekomst av schizophreni har påvisats i ett flertal studier *** (Mäki 2005). En svensk studie visar på tydliga samband mellan god mental förmåga vid 18 års ålder och lägre risk för suicid i åldern 23 - 44 år (Gunnell 2005). Lägre risk för suicidförsök (Fergusson 2005) och tvångssyndrom (Heyman 2001) har också påvisats i enstaka studier. Sambanden är vanligen kontinuerliga. Det innebär att den ökade risken för mental ohälsa inte är begränsad till individer med förståndshandikapp.
En aspekt av intelligens är förmågan att planera (Wikipedia). I en studie där forskarna följt individer från tonåren till 60-årsåldern visar det sig att individer i tonåren som har god förmåga att planera har bättre psykisk hälsa i vuxen ålder (Clausen 1991) . Denna förmåga har samband med förmåga till aktiv problemlösning. En sådan inriktning har visat leda till bättre psykisk hälsa (Rolf 1990). Denna förmåga går att utveckla i pedagogiska program.
Den skyddande effekten av god mental förmåga är mer uttalad för individen som är utsatt för påfrestningar, exempelvis i form av problem i uppväxtmiljön (Masten 1999) eller i krigssituationer (Walton 1997).
Det finns god evidens för att den mental förmåga går att påverka under uppväxtåren ***.
Referenser
Referenser utan URL
Clausen JS. Adolescent competence and the shaping of the life course. Am J Sociology 1991;96:805-42.
Mäki P, Veijola J, Jones PB, Murray GK, Koponen H, Tienari P, et al. Predictors of schizophrenia--a review. Br Med Bull. 2005;73(1):1-15.
Pianta RC, Castaldi J. Stability of internalizing symptoms from kindergarten to first grade and factors related to instability. Development and Psychopathology 1989;1:305–316.
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 14 april 2009