I ett stort antal arbeten har man undersökt sambandet mellan klassernas storlek, alternativt lärartätheten, och elevernas prestationer. I de studier som har publicerats före 1990-talet jämförde forskarna barnens utveckling i stora och små klasser. Forskarna försökte ta hänsyn till skillnader barnen emellan. Det är dock svårt att göra detta helt invändningsfritt. Det kan vara en förklaring till att slutsatserna varierar. En författare av en systematisk översikt hävdar av att det finns en genomsnittlig effekt av små klasser om 0,27 SD (Glass 1978), medan en annan anser att det inte finns någon säkerställd effekt av små klasser (Hanushek 1995).
Sedan 1989 har resultat från fyra kontrollerade experiment publicerats, alla med slumpvis fördelning av eleverna (McGiverin 1989), (Mosteller 1995), (Molnar 1999), (Nye 1999). Sådana undersökningar ger betydligt säkrare resultat. I samtliga studier påvisades bättre skolprestationer bland elever som gått i små klasser. Den genomsnittliga effekten var 0,16 SD. Enligt gängse konventioner är denna effekt betydelselös. I en av de bäst genomförda studierna (STAR) minskades storleken på klasserna enbart i år 1-3 (Mosteller 1995). Antalet barn per klass reducerades från det normala, 22-25 barn, till 13-17 barn. Barnen följdes med årliga mätningar till år 8. Den effekt som uppnåddes under de första åren visade sig vara bestående (Nye 1999).
I studierna presenteras endast effekter på inlärningsförmåga. Inlärningssvårigheter medför dock ökad risk för andra psykiska problem. Därför kan effekter också förväntas på såväl utagerande (Pliszka 1998) som inåtvända problem (Masi 2001).
Det finns således påvisbara effekter av att öka lärartätheten men det är tveksamt om den har praktisk betydelse. Effekten (0,16 SD) kan jämföras med den som redovisats för ”framgångsrika skolor”, 0,7 SD. Kostnaderna för att reducera klassernas storlek är betydande. Att minska antalet elever i en klass från 25 elever till 15 ökar kostnaderna med mer än 60 procent. Kostnaderna för de förändringar av undervisning enligt principerna för ”framgångsrika skolor” är däremot obetydlig. Det innebär att förändringar av sättet att undervisa ofta är ett betydligt bättre alternativ än att minska undervisningsgruppens storlek.
Referenser
Referenser utan URL
Glass GV, Smith ML. Meta-analysis of research on the relationship of class-size and achievement. San Fransisco: Far West Laboratory for Educational Research and Development; 1978.
Hanushek EA. Moving beyond spending fetishes. Educational Leadership. 1995;53(3):60-4.
McGiverin J, Gilman D, Tillitski C. A meta-analysis of the relation between class size and achievement. Elementary School Journal. 1989;90(1):47-56.
Molnar A, Smith P, Zahorik J, Palmer A, Halbach A, Ehrle K. Evaluating the SAGE program: A pilot program in targeted pupil-teacher reduction in Wisconsin. Educ Eval Policy Anal. 1999;21(2):13.
Nye B, Hedges LV, Konstantopoulos S. The long-term effects of small classes: A five-year follow-up of the Tennessee class size experiment. Educ Eval Policy Anal. 1999;21(2):127-42.
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 14 april 2009
