Mobbningsförebyggande program är effektiva.
Mobbning innebär att en angripare utsätter ett offer, som är svagare än angriparen, för upprepade aggressiva handlingar (Olweus 1994). Mobbning förekommer i första hand i miljöer som den mobbade inte kan undvika, främst skolor och arbetsplatser.
Tre till fem procent av skolbarn i ålder 11–15 år angav 2006 i studien Skolbarns hälsovanor att de mobbats 2–3 gånger i månaden eller oftare under de senaste månaderna (Danielson, 2006). Förekomsten av mobbning inte förändrats sedan 1993 (Danielson & Sundbaum, 2003). Internationellt sett är förekomsten av mobbning bland skolbarn i Sverige påfallande låg (Currie & Saoirse Nic Gabhainn, 2008).
Brå har publicerat en systematisk litteraturöversikt där effekten av effekten av mobbningsförebyggande program har analyseras (Ttofi, Farrington, & Baldry, 2008). Översikten beskriver effekten av 30 olika program. Den visar att insatser i genomsnitt reducerar mobbning med omkring 20 procent. Inte i något fall har mobbning ökat som följd av en insats. Litteraturöversikten har även publicerats i Journal of Aggression, Conflict and Peace Research (Ttofi & Farrington, 2009).
De tre viktigaste programkomponenter, som är förknippade med en minskning av antalet mobbare, är: föräldrautbildning, ökad tillsyn av skolgårdar och disciplinära åtgärder. De tre viktigaste programkomponenterna om är förknippade med en minskning av antalet mobbade är: utbildningsvideor, disciplinära åtgärder samt arbete med elever som kamratstödjare. Program som innefattar fler komponenter och pågår under lång tid ger bättre effekt.
Dan Olweus publicerade den första kontrollerade studien av en insats som visade sig kunna minska förekomsten av mobbning i en skola (Olweus, 1994). Insatser riktades såväl till elever, lärare, skolledning som till föräldrar. Metoden innefattade tydliga markeringar av att mobbning aldrig kan accepteras på skolan. Detta förutsätter att man har ett tydligt regelsystem med sanktioner som är förankrat bland elever, personal och föräldrar. I metoden ingår också att allmänt söka främja ett positivt skolklimat. Metoden har därefter utvärderats i ytterligare studier. Den systematiska genomgången som Brå publicerat visar att principerna i Olweus fortfarande är giltiga. I genomgången konstaterar forskarna också att program inspirerade av Olweus fungerade bäst.
Skolverket har i januari 2011 publicerat rapporten ”Utvärdering av metoder mot mobbning”. Statens folkhälsoinstituts reflektioner över Skolverkets rapport går att ladda ner här.
Referenser
Currie, C., Gabhainn, S.N., Godeau, E., Roberts, C., Smith, R., Currie, D., Picket, W., Richter, M., Morgan, A., & Barnekow, V (Eds). (2008). Inequalities in young people’s health. HBSC international report from the 2005/2006 survey. Copenhagen: WHO Regional Office for Europe.
Danielson, M. (2006). Svenska skolbarns hälsovanor 2005/06 Grundrapport Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Danielson, M., & Sundbaum, B. (2003). Mobbning bland skolbarn. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Olweus, D. (1994). Bullying at school. In L.R. Huesmann (Ed.), Aggressive behavior. Current perspectives. New York: Plenum Press.
Skolverket. (2011). Utvärdering av metoder mot mobbning. Stockholm: Skolverket.
Ttofi, M.M., Farrington, D.P., & Baldry, A.C. (2008). Effectiveness of Programmes to Reduce School Bullying. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Ttofi, M.M.; & Farrington, D.P. (2009). What works in preventing bullying. Effective elements of anti-bullying programmes. Journal of Aggression, Conflict and Peace Research. 1(1):13-24.
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 9 februari 2011
