Psykisk ohälsa är ojämnt fördelad i befolkningen. Detta framgår från ett flertal undersökningar, exempelvis Nationella folkhälsoenkäten, SCB:s s.k. ULF undersökningar från ett flertal vetenskapligt publicerade undersökningar.
Uppgifterna i Nationella folkhälsaenkäten för åren 2004-2007 är representativa och används därför för att beskriva situationen i Sverige. Den undersökning som genomfördes 2006 redovisar även fördelning mellan olika delar av Sverige. De tydligaste skillnaderna finns mellan Stockholm och glesbygden (definieras som s.k. H-region). Överrisken i Stockholm jämfört med glesbygden presenteras i det följande.
Kvinnor rapporterar vanligen mer psykiska besvär än män. Överrisken för svår ängslan, oro och ångest är 1,7, för sömnsvårigheter 1,7, och för nedsatta psykisk välbefinnande 1,4. Det finns flera tänkbara förklaringar till överrisken bland kvinnor.Yngre personer (16-29 år) rapporterar i allmänhet mer besvär än äldre (65-84 år). Detta gäller i vanligen både för kvinnor och män. Överrisken bland yngre för svår ängslan, oro och ångest är 1,7, och för nedsatta psykisk välbefinnande 1,9. För sömnsvårigheter är dock bilden olika för de två könen. För yngre män är överrisken 1,5 medan yngre kvinnor har mindre sömnbesvär (0,6) jämfört med äldre. Förklaringar till den ogynnsamma situationen för unga behandlas i SOU 2006:77.
En enskild persons utbildningstid kan användas som markör för social position. Lågutbildade rapporterar vanligen mer besvär än personer med lång utbildning. Överrisken är tydligare för män än för kvinnor. För män respektive kvinnor är överrisken för svår ängslan, oro och ångest är 2,4 respektive 1,8 och för sömnsvårigheter 2,3 respektive 1,6. För män finns en överrisk för nedsatta psykisk om 1,4 medan det inte föreligger någon överrisk för kvinnor.
En systematisk översikt påvisar en överrisk för klinisk depression bland lågutbildade om 1,3-1,5 (Eriksson, 2008). Andra markörer för låg social position visar också på ökad risker. Arbete med lågt status i kombination med låg utbildning visar på överrisker för män om 1,5-2,4. Låg familjeförmögenhet medför tredubblade risk för depression.
Det finns flera tänkbara förklaringar till överrisken bland lågutbildade och andra markörer för låg social position.
Typen av arbete kan också användas som markör för social position. Arbetare rapporterar vanligen mer besvär än tjänstemän på mellan eller högre nivå. Skillnaden mellan arbetare och tjänstemän är vanligen mindre än skillnaderna mellan personer med olika lång utbildning. Överrisken för arbetare gäller både för män och för kvinnor. Överrisken för svår ängslan, oro och ångest är 1,6, för sömnsvårigheter 1,7, och för nedsatta psykisk välbefinnande 1,3. Förklaringarna till att arbetare och lågutbildade oftare rapporterar problem är desamma.
Personer som invandrat till Sverige från Europa utanför Norden har vanligen mer besvär än personer som är födda i Sverige. Detta gäller både för kvinnor och för män. Överrisken för svår ängslan, oro och ångest är 2,1, för sömnsvårigheter 2,3, och för nedsatta psykisk välbefinnande 1,5. Förklaringarna till överrisken är sannolikt låg social position, de påfrestningar dom migrationsprocessen ofta medför, och i vissa fall ökad risk för psykiska problem i ursprungsländerna.
Personer som bor i Stockholm rapporterar oftare besvär jämfört med personer som bor i glesbygden. Detta gäller både för män och kvinnor, Överrisken bland personer bosatta i Stockholm är för svår ängslan, oro och ångest är 1,6, för sömnsvårigheter 1,6 och för nedsatt psykisk välbefinnande 1,4. Der finns inga uppenbara förklaringar till överrisken i storstäder som Stockholm.
Referenser
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 6 april 2009
