Psykisk ohälsa - naturligt förlopp
Insatser som enbart riktas till en högriskgrupp är inte tillräckliga.
Psykiska problem gör livet svårare att leva. Människor föds dock med förmåga att anpassa sig. Det innebär att problem efterhand tenderar att rätt till sig. Detta gäller både för fysiska och psykiska svårigheter. Det är först när många problem samtidigt förekommer som en avvikelse blir stabil. Exempelvis, om en normal 10-årig pojke blir sviken av en kamrat kan han bli arg på syskon och föräldrar. Efterhand lugnar han dock ned sig. Däremot, om han tidigare varit utsatt för att andra människor svikit honom, modern är deprimerad och han saknar kontakt med pappan och andra vuxna, då kan ha lärt sig att det kan vara bättre att fortsätta att bråka. Avvikelsen kan då bli stabil.
Stabilitet över tid
En studie från Nya Zeeland, där man följt barn under deras uppväxt, illustrerar betydelsen av samverkan mellan olika riskfaktorer (Fergusson 2001). Den tjugondel av alla barn som var utsatta för mest problem i familjen utvecklade en 100 gånger högre risk för problembeteenden jämför med de 50 procent av barnen som var minst belastade. Denna studie talar för att insatser i första hand bör riktas mot högriskgrupper. Andra studier tyder dock på att insatser enbart mot riskgrupper inte är tillräckliga.
I en holländsk undersökning av barn i åldern 4-14 år fick föräldrarna använda ett välprövat frågeformulär "Child Behavior Checklist" för att skatta barnens problem. Undersökningen upprepades vartannat år. Efter sex år hade två tredjedelar av de barn, som var avvikande vid det första tillfället, normaliserats (Verhulst 1992). I andra undersökningar har man påvisat ännu lägre stabilitet (McConaughy 1992)(Buchanan 2000).
I skolåldern kan man räkna med att förekomsten av utagerande problem årligen reduceras med 10 procent (Sylva 1994)(Stattin (Bergman red) 2000). Utagerande problem i form av ADHD förekommer bland ca 40 av 1000 7-åringar (Landgren 1996)(Hill 1998). När dessa barn blivit 8 år har 90 procent, dvs. 36 barn kvar problemen. I gengäld har fyra nya barn med ADHD tillkommit. Detta innebär att under årens lopp en stor del av problemgruppen hinner bli utbytt.
Denna utveckling är ännu mer uttalad för inåtvända problem, depression och ångest. Där reduceras problemgruppen årligen med 30 procent (Sylva 1994)(Stattin (Bergman red) 2000). Det innebär att redan efter ett par år en stor del av problemgruppen hinner bli utbytt.
Slutsatser
För att tidigt identifiera barn som riskerar att utveckla psykiska problem är det mer ändamålsenligt att undersöka barnet levnadsförhållanden jämfört med att undersöka barnet självt. Möjligeterna att spåra barns som riskerar att utveckla beteendeproblem är större jämfört med barn som riskerar att utveckla inåtvända problem. Det är en viktig begränsning eftersom inåtvända problem svarar för större lidande för barnent jämfört med utagerade problem. Dessa förhållanden talar för att det både krävs riktade och generella insatser för att förebygga psykisk ohälsa bland unga.
Referenser
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 6 april 2009
