Suicidförsök - effekter av utökade vårdinsatser
Suicidförebyggande arbete kan bestå av två principiellt skilda strategier. Den ena strategin motsvarar en hög-risk-strategi och innebär att förebyggande insatser riktas till individer som identifierats ha förhöjd suicidrisk. Den andra strategin innefattar breda insatser som större grupper i befolkningen nås av. Läs mer om riktade och generella insatser i en artikel i Uppslagsverket.
En betydelsefull riskgrupp för suicid är personer som genomfört suicidförsök utan att avlida. En rimlig suicidförebyggande insats är därför att erbjuda dessa personer utökade vårdinsatser i syfte att minska suicidrisken bland dem. Insatsen är ett exempel på en hög-risk-strategi vid suicidförebyggande arbete. Crawford och kollegor (Crawford m.fl., 2007) har gjort en meta-analys för att se hur effektiv insatsen är. I en meta-analys slås data från ett flertal studier samman och analyseras på nytt. På så vis ges ett större studieunderlag vilket förbättrar analysmöjligheterna.
I meta-analysen ingick 18 studier med en totalpopulation på 3 918 personer. Inkluderingskriterierna bestod i att studierna skulle vara av typen randomiserade, kontrollerade försök (RCT) där suicidförekomsten bland personer som genomfört suicidhandlingar och fick tillgång till gängse vård jämfördes med en experimentgrupp som fick ta del av utökade vårdinsatser. De utökade vårdinsatserna som erbjöds experimentgrupperna bestod vanligen av ett begränsat antal (mellan 2 och 50) individuella terapisessioner av typen kognitiv beteendeterapi, interpersonell psykoterapi eller dialektisk beteendeterapi. I vissa fall bestod de utökade vårdinsatserna av särskilda åtgärder i syfte att erbjuda personer som uppvisat självskadande beteende bättre tillgång till vårdkontakter. Det kunde till exempel ske genom uppsökande telefonkontakt, alternativt genom personligt besök hos patienten. Ett annat exempel på insats som förekom var att erbjuda patienten tillgång till en kristelefon som hölls öppen dygnet runt.
Analysen påvisade inga skillnader i suicidförekomst mellan experimentgrupp och kontrollgrupp under uppföljningstiden. Med hänsyn till dagens kunskapsläge saknas därmed vetenskapligt stöd för att utökade vårdinsatser till personer med självskadande beteende är en effektiv suicidpreventiv insats. Resultatet kan upplevas som förvånande eftersom den allmänna uppfattningen är att insatser inom hälso- och sjukvårdssystemet är en av de viktigaste komponenterna i suicidförebyggande arbete. Möjligen kan några av insatserna som studerades vara effektivare än andra och dessa skillnader belyses i så fall inte i meta-analysen. Det bör även tilläggas att insatserna kan vara effektiva för att minska upprepade självskadande beteenden. I meta-analysen studerades endast effekterna på fullbordade suicid.
Författarnas slutsatser är att suicidförebyggande arbete framför allt bör bestå av befolkningsinriktade strategier, såsom minskad tillgänglighet till suicidmedel och ansvarsfull rapportering om suicid i media.
Referenser
Innehållsansvarig: Lina Eriksson
Sidan uppdaterad den 31 mars 2009
