TV-konsumtion - hälsoeffekter
Hög TV-konsumtion ökar risken för fetma och utagerande beteendeproblem.
Barn (Livingstone 1999) ägnar ungefär lika mycket tid åt TV som vuxna (SCB 2004). Hälften av barnen och ungdomarna i ålder 10-18 år tittar på TV mellan en och två timmar per dag (SCB 2005). En del ungdomar ser mer på TV. Vid 15 års ålder använder 25 procent minst 4 timmar per dag till TV (Danielsson 2004). Man kan förvänta att en så betydande aktivitet har betydelse för barns hälsa och anpassning.
Ökad risk för beteendeproblem
Den vetenskapliga litteraturen inom området har därför analyserats systematiskt (Rydell 2004). Analyserna tyder på ett samband mellan hög TV-konsumtion och barns aggressivitet och förekomst av utagerande beteendeproblem. I 7/10 experiment påvisas ökad aggressivitet bland barn kort tid efter visuell exponering för våld och i 7/10 longitudinella studier påvisas ökad förekomst av utagerande beteendeproblem bland barn som ofta ser på TV, efter kontroll för störande variabler. Hög TV-konsumtion förefaller kunna förklara 2–4 procent av variationen i befolkningen av aggressivitet och av utagerande beteendeproblem. Det vetenskapliga underlaget är starkt. En senare publicerat översikt drar också slutsatsen att det finns starka belägg för korttidseffekter (Browne 2005). Författarna framhåller dock att evidensen är tydligast för effekter på yngre barn och mindre tydlig för äldre barn och tonåringar.
Ökad risk för fetma
Analyserna tyder också på ett samband mellan hög TV-konsumtion och övervikt hos barn. I 1/2 experiment påvisas minskad förekomst av övervikt då TV-tittande minskas. I 5/8 longitudinella studier påvisas ökad förekomst av övervikt bland barn som ofta ser på TV, efter kontroll för störande variabler. Hög TV-konsumtion förefaller kunna förklara ca. en procent av variationen i befolkningen av övervikt. Det vetenskapliga underlaget är starkt. Ett senare arbete bekräftar uppfattningen av TV-tittande ökar risken för övervikt även i vuxen ålder (Hancox 2004).
Skolprestationer
Översikten från 2004 visar att skolprestationer påverkas gynnsamt av att barn tar del av TV-program med informativt innehåll och negativt av underhållningsprogram. Två arbeten publicerade 2005 visar på sämre skolprestationer bland barn som tittar mycket på TV (Hancox 2005) (Zimmerman 2005). I en ledare i den tidskrift som publicerat de två artiklarna påpekas att studierna inte tagit hänsyn till innehållet i programmen (Chernin 2005). Det är troligt att de negativa effekterna i första hand förklaras av innehållet i programmen, snarare än av volymen.
Små barn
I diskussionen om TV-tittande har det ibland framhållits att små barn skulle vara särskilt känsliga. Två systematiska litteraturöversikter genomförda av Statens folkhälsoinstitut år 2005 samt 2009 (Rydell 2004, Ljungdahl 2009) har inte gett underlag till att vare sig bekräfta eller förkasta denna föreställning. Däremot framgår det att risken för beteendeproblem ökar och att skolprestationerna kan bli sämre, på liknande sätt som för barn i åldrarna över tre år. Resultaten tyder även på att det går att särskilja effekter av olika typer av program. Program av underhållningskaraktär ökar risken för uppmärksamhetsproblem och leder till sämre språklig förmåga, medan utbildande program snarast förbättrar den språkliga förmågan. Det är inte lämpligt att barn under tre år ålder ser på TV ensamma. En vuxen som sitter tillsammans med barnet kan förstå hur barnet regerar och avbryta TV-tittandet om barnet blir oroligt eller verkar ointresserat.
TV i bakgrunden
Det är inte ovanligt att en TV kan stå på i bakgrunden utan att någon aktivt ser på programmet. i ett aktuell försök observerades interaktionen mellan barn och föräldrar när en TV var påslagen med ett vuxenprogram, och när den var avslagen (Kirkorian 2009). Det visade sig att interaktionen mellan föräldrar och barn klart försämrades när TVn var påslagen.
Referenser
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 16 september 2009
