Tobaksbruk - prevention
De främsta påverkbara bestämningsfaktorerna är tillgång till tobak, sociala normer, utveckling av ungdomars kompetenser samt insatser för föräldrar.
Tillgång till tobak
Ungdomars tobaksbruk kan reduceras genom 1) högt pris med hjälp av beskattning, 2) försäljningsförbud och övervakning av detta försäljningsförbud samt 3) tobaksförbud på skolans område då det kombineras med aktiv övervakning och sanktioner för de elever som överträder förbudet.
Sociala normer
Ungdomars tobaksbruk reduceras av tobaksnegativa normer som förstärks av 1) reklamförbud, 2) rökförbud på arbetsplatser och allmänna platser, 3) mediakampanjer och motreklam, 4) varningsetiketter, 5) samhällsinterventiva program som kombinerar ett flertal olika åtgärder samt 6) program för föräldrar.
Kompetenser
Tobaksbruk är betydligt vanligare bland elever som inte är studiemotiverade och lyckas mindre väl i skolan (Hammarström 1986). Till en del kan sambandet förklaras av föräldrarnas sociala bakgrund. Ungdomarnas egna framgångar i skolan är dock en självständig bestämningsfaktor (Bryant 2000)(Scal, 2003). Förbättrade kompetenser kan därför reducera tobaksbruk.
Insatser för föräldrar
De flesta föräldrar önskar inte att deras barn ska börja röka. Om de kan förmedla denna inställning minskar det risken för att ungdomarna ska börja röka (Simons-Morton 2002)(Wu 2003). Kommunikationsprogram främjar ett gott samspel mellan föräldrar och barn. Sådana insatser leder därför till att färre ungar börjar röka.
Andra insatser
Skolundervisning som syftar till att minska tobaksbruk har ej effekt. Effekten av rökavvänjning för tonåringar är oklar (Backinger, 2003).
Metod
Artikeln bygger främst på en översikt som utarbetats av Health Evidence Network som ingår i World Health Organization Regional Office for Europe samt på artiklar publicerade i detta uppslagsverk.
Referenser
Innehållsansvarig: Sven Bremberg
Sidan uppdaterad den 31 mars 2009
