Statens folkhälsoinstitut Verktyg
Du är här: StartMetoderHälsofrämjande och förebyggande metoderMotiverande samtal › Spel

Spel

Information som kan vara bra att ha när man samtalar med någon som är spelberoende.

Spel leder för en del personer till problem, ibland mycket svåra sådana. Till stor del kan detta sannolikt förklaras av att spel om pengar mycket snabbt kan ge positiva effekter på känslolivet. Spänningen vid plötslig vinst eller upplevelsen av att ”nästan vinna” stimulerar spelaren. Negativa känslor av nedstämdhet, stress, ilska eller upprördhet kan dämpas och positiva känslor av glädje, energifullhet och gemenskap infinna sig. Den korta tidsrymden mellan beteendet och den positiva effekten, förstärkningen, är kraftigt inlärningsfrämjande.

Spelandet innebär emellertid inte att känslan alltid ändras i positiv riktning, utan att de positiva känslorna infinner sig då och då. Med inlärningspsykologisk terminologi blir beteendet intermittent, det vill säga växelvis negativt eller positivt, förstärkt. Ett sådant förstärkningsschema ger en mycket kraftig bindning till det som utlöst de positiva känslorna, en bindning som är motståndskraftig mot förändring.

Det medför att beteendet tenderar att finnas kvar även när förstärkning kommer alltmer sällan och trots att nya negativa konsekvenser inträffar som en följd av spelandet. Att de negativa konsekvenserna tycks ha så svag inverkan på beteendet beror på att de oftast inträffar lång tid efter spelsituationen – flera timmar eller dagar efter.

Svårupptäckt missbruk

Utvecklingen mot ökat spelande är ofta smygande och svårupptäckt och spelandet går från att förekomma sällan till att bli ett riskbeteende. Så småningom utvecklas vad som kan klassificeras som ett sjukligt spelande (pathological gambling) enligt det internationella sjukdomsklassifikationssystemet DSM-IV (1). I DSM-IV används termen ”pathological gambling”, vilken av Herlofson och Landqvist (2) i en förkortad svensk översättning av DSM-IV översatts som ”spelmani”. En annan term som ofta förekommer inom hälso- och sjukvården är ”spelberoende”. I valet mellan olika termer för det allvarligaste tillståndet av beteendet har vi stannat för spelberoende, då beteendet ofta jämförs med och har klara likheter med alkohol- och drogberoende.

Eftersom omgivningen har svårt att upptäcka spelmissbruk, finns det en ganska liten grupp med synliga och uppenbara problem och en mycket större grupp med förhållandevis små problem. Genom att den senare gruppen är så stor kan emellertid den sammanlagda effekten bli allvarligare för denna än för den lilla gruppen med tydliga problem.

Endast en liten andel personer med problematisk och skadlig användning av spel söker, i likhet med personer med alkohol- och drogberoende, hjälp för att sluta. Dessutom är spelande svårt att upptäcka jämfört med om man är påverkad av alkohol eller narkotika. Ingen kan se när man har spelat. Det kan ha skett på lunchen, under frukostrasten eller hela helgen, men inga kännemärken talar om att så är fallet. Den som spelar på nätet kan vara anonym, behöver inte uppsöka någon lokal, det går att spela vilken tid som helst på dygnet och man kan dessutom vara minderårig.

Första hjälpen är ofta krisintervention

Att skadligt spelande, trots sina allvarliga konsekvenser, kan vara svårt att upptäcka gör att det som leder spelaren att desperat söka vård ofta är en akut kris som uppstår när dramatiskt negativa konsekvenser utvecklats.
Om spelaren gått in i ett kristillstånd blir dock den första insatsen från behandlaren att häva krisen. Krisintervention är alltså inte detsamma som behandling för spelberoende. Målet i en krisintervention är att få personen tillbaka till en stabil, fungerande tillvaro innan behandlingen för spelberoende – exempelvis motiverande samtal – påbörjas. En kris varar vanligen inte länge, men driver ofta fram en vilja till lösning och behandlarens arbete är att hjälpa till i den processen.

Förutom den spelberoende drabbas ofta partner, barn, föräldrar och vänner av ibland svårartade ekonomiska och sociala problem. Det är också ofta spelarens närstående – hustru eller make, flick- eller pojkvän, förälder, barn, bror eller syster – som ringer och vädjar om hjälp. Det kommer därför i en framtid att vara viktigt att använda kontakter med närstående för att upprätta en förbindelse med spelaren. En modell kan vara att erbjuda den närstående hjälp att hantera situationen med spelaren, som utformas så att det samtidigt också påverkar och stimulerar spelaren att söka vård.

Innehållsansvarig: Lisen Sylwan
Sidan uppdaterad den 30 december 2008

Hela texten om spel

Kontakt

Statens folkhälsoinstitut, 831 40 Östersund
Besök och leverans: Forskarens väg 3, tel: 063 19 96 00, fax: 063 19 96 02, e-post: