Tobak

Information som kan vara bra att ha när man samtalar med någon som röker eller snusar.

Nikotin är en drog som ger ett mycket starkt fysiologiskt och psykologiskt beroende som i styrka, och därmed åtföljande återfallsrisk, anses ligga i klass med kokain och heroin (1*). Både nikotinberoende och nikotinabstinens räknas i dag som sjukdom.

Att sluta röka (snusa) är en förändringsprocess som ofta tar lång tid och sker stegvis. De flesta är ambivalenta. Man är orolig för farorna och nackdelarna med tobaksbruket och uppskattar samtidigt det man upplever som positiva effekter. Så småningom ökar motivationen att sluta för de flesta.

Idag visar mätningar att upp till 85 % av rökarna och 45 % av snusarna vill sluta (1). Att sluta röka (snusa) innebär att gå igenom en period på omkring en månad när man kan uppleva kraftigt ökad stress och nedsatt livskvalitet på grund av den stora omställningen och abstinensen.

Omkring tre fjärdedelar av de som slutar upplever nikotinabstinens, som karaktäriseras av oro, rastlöshet, irritation, ilska, koncentrationssvårigheter, tankspriddhet, sömnstörningar, viktökning, tomhetskänslor samt nedstämdhet som ibland kan utvecklas till en depression som måste behandlas.

Det gäller att ha tillräcklig motivation för att under lång tid aktivt arbeta för att inte återfalla innan det nya beteendet är fast integrerat. Det kan för många vara ett stort och energikrävande arbete att lära sig hantera livet utan cigaretter (snus). De flesta behöver många försök innan de blir tobaksfria för gott.

De allra flesta rökares främsta motivation för att fortsätta är att rökningen upplevs ha en lugnande, avstressande effekt som rökaren gillar och är ovillig att avstå ifrån. Det är av stor vikt att man inte som behandlare har samma föreställning, eftersom man då riskerar att förstärka denna föreställning hos rökare vid exempelvis en ambivalensutforskning i enlighet med MI. Istället är det värdefullt om man kan hjälpa till att omtolka föreställningen genom att be om lov att få ge information om denna drogeffekt som nikotinet skapar i hjärnans belöningssystem. 

Rökare behöver nikotin regelbundet under dagen för att känna sig "normala" i humöret och får abstinens och nedsatt humör utan nikotin. När nikotinnivån i blodet sjunker under en viss nivå känner sig rökaren lättirriterad, rastlös, trött, okoncentrerad och röksugen. Röksuget får rökaren att känna sig stressad till hon har rökt.

Dagligrökare brukar röka en cigarett någon gång i timmen. Nikotinet befriar från abstinens inom 10 sekunder och det är den behagliga känsla som därvid uppstår, som rökaren upplever som lugnande, avstressande och som "njutning". Rökare behöver regelbundna nikotinpåfyllningar för att ha "normalt" humör, dvs samma humör som en icke-rökare. Rökare som slutar är avsevärt lugnare och upplever mindre stress än när de rökte. Den första tiden efter rökstoppet karaktäriseras dock ofta, som ovan påpekats, av starkare abstinens, stress och oro än då man rökte (2).

Rökarens humör                                                                  

___________________________________________________________________
           Morgon                               Eftermiddag                 Kväll           

Modell som visar hur rökare måste röka regelbundet för att bli av med nikotinabstinens. Rökare behöver ständig påfyllning av nikotin för att hålla humöret uppe och blir stressade, oroliga och lättirriterade när de inte rökt på länge (Schematiskt efter Parrott 1998 (2)).