Allemansrätten och dess framtid

2012-02-07

Statens folkhälsoinstitut har getts tillfälle att avge yttrande över rapporten ”Allemansrätten och dess framtid”, Rapport 6470. Det gäller framför allt allemansrättens betydelse för friluftslivet och rapportens rekommendationer.

Den nya svenska folkhälsopolitiken utgår från elva målområden, de
s. k. folkhälsomålen (prop. 2007/08:110). Ärendet har koppling till bl.a. folkhälsans målområde 3 ”Barns uppväxtvillkor” och målområde 9 ”Fysisk aktivitet”.

Statens folkhälsoinstitut lämnar följande synpunkter.
Statens folkhälsoinstitut ställer sig positiv till att Naturvårdsverket gör denna översyn och förtydligande av allemansrätten, inte minst mot bakgrund av att landskapet numera används på många olika sätt och människors förändrade levnadsvanor.

Ur folkhälsosynpunkt finns det faktorer som har stor betydelse på människors möjligheter att komma ut i naturen och att dra nytta av den möjlighet som allemansrätten ger. Till dessa faktorer hör bl.a. tillgänglighet, avgifter och störningar/konflikter.

Tillgänglighet
Allemansrättens stora betydelse för folkhälsan ligger i att den ger alla möjlighet att vistas i naturen på annans mark om hänsyn tas till de regler och begränsningar som gäller. Den bostadsnära naturen har därför särskilt stor betydelse eftersom den är mer lättillgänglig för ett större antal människor och särskilt för grupper som inte är så vana att vistas ute eller som har särskilda behov. Det kan gälla grupper som barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och utlandsfödda.

Avgifter
Ur folkhälsosynpunkt är avgifter för vistelse i naturen av ondo, eftersom resurssvaga grupper och de som inte är så ”naturvana” då får det svårare att komma ut.
                                                                                                                                   
Störningar/konflikter
Ur folkhälsosynpunkt utgör de viktigaste störningarna/konflikterna vid vistelse i naturen av otrygghet, buller samt hinder i form av stängsel och avgifter.
    
I rapporten redovisas ett flertal rekommendationer, varav några berör folkhälsoområdet.

Folkhälsoinstitutet instämmer i att:

• Naturvårdsverket och det nyinrätade myndighetsnätverket för allemansrätten noggrant följer allemansrättens utveckling för att i tid kunna uppmärksamma förskjutningar i dess roll och innehåll.
• Vidare att regional (eller central - Folkhälsoinstitutets tillägg) ombudsman inrättas som en självständig myndighet och som följer allemansrättsfrågor samt följer utvecklingen och driver principiellt viktiga fall.
• Tillsynsmyndigheter ges ökade möjligheter att förelägga vid t.ex. stängselgenombrott och även kunna besluta om anmälningsplikt för vissa typer av kommersiellt utövade friluftsaktiviteter (två förslag i rapporten, här sammanslagna till ett av Folkhälsoinstitutet).