Hur mår Sveriges nationella minoriteter?

2010-04-26

Folkhälsoinsitutet har av regeringen fått i uppdrag att kartlägga hälsosituationen bland de nationella minoriteterna sverigefinnar, tornedalingar, judar, romer och samer.

Arbetet med att kartlägga de nationella minoriteternas hälsosituation har genomförts i fyra faser; planering, genomgång och sammanställning av tidigare kunskap om hälsosituationen bland nationella minoriteter, datainsamling samt analys av resultat. Under planeringsfasen etablerades kontakter med företrädare för de fem minoriteterna, Socialstyrelsen, Delegationen för romska frågor och forskningsmiljöer med erfarenhet av de nationella minoriteternas situation (Södra Lapplands forskningsenhet, psykiatriska enheten och Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet).

Vid en första hearing angående regeringsuppdraget diskuterades uppdragets genomförande med representanter för de nationella minoriteterna. Av hearingen framkom att hälsa är en viktig fråga för alla minoriteter, men också kritik mot uppdragets utformning avseende använda undersökningsmetoder, tidplan och misstänksamhet mot registrering av personuppgifter.

En kunskapssammanställning har genomförts kring hälsosituationen bland de fem
nationella minoriteterna. Sammanställningen fokuserar på huvudfynd kring tre
hälsorelaterade teman – hälsa, levnadsvanor och livsvillkor – av relevans för kartläggningsarbetet. Av sammanställningen framgår att det finns en bristande kunskap hos majoritetsbefolkningen och myndigheterna om de nationella minoriteterna, deras kultur, rättigheter och minoriteternas hälsosituation. Det framgår också att det finns utmaningar för folkhälsoarbetet bland nationella minoriteter, riktade mot diskriminering, utanförskap, arbetslöshet – särskilt bland romer – samt brist på kunskap om nationella minoriteters hälsosituation och kultur hos såväl hälso- och sjukvårdspersonal som hos majoritetsbefolkningen.

Av kunskapsöversikten framgår flera hälsoproblem bland minoriteterna, men också att de har olika behov av hälsoförbättrande insatser på olika nivåer i  samhället. Ett resultat är också att det finns brist på data kring hälsa, levnadsvanor och livsvillkor bland individer och grupper som tillhör de nationella minoriteterna, vilket försvårar möjligheterna att vidta lämpliga åtgärder.