Folköl

Den alkoholdryck som kallas folköl definieras i 1 kap. 8 § alkohollagen (2010:1662). Folköl är en dryck som har framställts genom jäsning med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent alkohol. Försäljningen av öl ökade relativt kraftigt under 1970-talet och fram till första hälften av 90-talet. Därefter har den totala försäljningen sjunkit.

Försäljningen av öl uppgår till ungefär 9 % av den totala försäljningen av alkoholdrycker i Sverige, mätt i 100 % alkohol. Enligt uppgifter inrapporterade från kommunerna fanns det år 2007 ca 7 900 försäljningsställen som säljer öl i Sverige.

Detaljhandel med öl är en fri näring då verksamheten bedrivs i en lokal som är avsedd för stadigvarande verksamhet med livsmedel, som ingår i anläggning som är godkänd enligt föreskrifter meddelade med stöd av livsmedelslagen eller registrerad enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 852/2004 samt att försäljning av matvaror bedrivs i lokalen. För servering av öl gäller samma bestämmelser avseende verksamhetens omfattning och anläggning och att mat serveras. Även den som meddelats serveringstillstånd får servera öl.

Den som bedriver detaljhandel med eller servering av öl är skyldig att anmäla verksamheten hos den kommun där försäljningen sker samt utöva särskild kontroll (egenkontroll) över försäljningen. För egenkontrollen skall företaget ta fram och tillämpa ett egenkontrollprogram. Programmet ska i ett dokument bland annat beskriva vilka rutiner som ska tillämpas vid försäljning av folköl för att undvika överträdelser av försäljningsbestämmelserna.

Syftet med programmet är att det skall vara en trygghet för kassapersonalen samt ett instrument för handlaren att säkerställa att försäljningsreglerna kommer att följas samt att förhindra att det uppstår olägenheter i samband med ölförsäljningen. Det bör också finnas beredskap för att vidta åtgärder i det fall problem uppstår. Det är också viktigt att kommunen informerar handlarna om försäljningsreglerna och om skyldigheten att ha en särskild kontroll över ölförsäljningen så snart en anmälan gjorts om att verksamheten satts igång.

Statens folkhälsoinstitut och respektive länsstyrelse har tillsynsansvar på central och regional nivå. Kommunen har tillsammans med polismyndigheten det lokala tillsynsansvaret över försäljning och servering och kan också meddela beslut om varning eller förbud enligt 7 kap. 21 § alkohollagen. Kommunen får också ta ut en tillsynsavgift av dem som bedriver servering av eller detaljhandel med öl.