Bestämningsfaktorer

Den övergripande bestämningsfaktorn för hälsa i arbetslivet är arbetsmiljöfaktorer. Det är ett gemensamt begrepp för faktorer av teknisk/fysisk, fysikalisk, kemisk, biologisk, ergonomisk, psykosocial och organisatorisk art. Faktorerna är inte helt entydiga, särskilt de tre sistnämnda glider ofta delvis in i varandra.

Arbetsmiljöfaktorer

Exempel på vad faktorerna omfattar:

• Tekniskt/fysiska faktorer – sådant som kan orsaka olyckfall, t.ex. brist på skyddsanordningar.
• Fysikaliska faktorer – buller, vibrationer, belysning, klimat, strålning.
• Kemiska faktorer – kemikalier, explosiva ämnen.
• Biologiska faktorer – mikroorganismer, smittor, genmanipulerade ämnen.
• Ergonomiska faktorer – sådant som rör anpassning av arbetets krav till individens fysiska och mentala förutsättningar, t.ex. arbetsställningar, tunga lyft, ensidigt upprepat arbete, tidskrav, läsbarhet i information.
• Psykosociala faktorer – anpassning av arbetets krav till individens psykologiska och sociala förutsättningar, t.ex. möjligheter till kontroll och socialt stöd, prestationskrav, handlingsutrymme, kränkande särbehandling, sexuella trakasserier och våld på arbetsplatsen.
• Organisatoriska faktorer – ledarskap, arbetets fördelning i tid och rum, ensamarbete, utvecklingsmöjligheter.
• En god arbetsmiljö är av central betydelse för att minska hjärt- och kärlsjukdomar, värk och belastningsskador, psykiskt ohälsa och andra stressrelaterade sjukdomar.

Enligt Riksförsäkringsverkets sjukstatistik är arbetsrelaterade sjukskrivningar oftast orsakade av ergonomiska, psykosociala och organisatoriska faktorer. Korttidsutbildade och lågavlönade, framförallt unga kvinnor tillhör en särskild utsatt grupp där de psykiska besvären ökat alarmerande. För flertalet övriga aspekter, till exempel klimat, luftföroreningar och utsatthet för kemisk/tekniska produkter finns klara förbättringar.

Den slutsats som kan dras är att försämringarna närmast hänger samman med arbetets organisation. I den vidare analysen av arbetsmiljöfaktorerna kommer därför fokus att läggas på dessa.

Interagerande faktorer

Andra centrala bestämningsfaktorer för hälsa i arbetslivet, som till stor del interagerar eller är delaspekter av de övergripande arbetsmiljöfaktorerna

• institutionell effektivitet
• anställningstrygghet
• arbetstid
• inflytande och delaktighet
• livslångt lärande i arbetslivet
• återhämtning under arbetet och mellan arbetspass.

Till grundvillkoren för att uppnå en hälsofrämjande arbetsmiljö hör att arbetsorganisationen präglas av den enskilde arbetstagarens kontroll, delaktighet och inflytande över sitt eget arbete, klara förväntningar på insats och rimliga prestationskrav från arbetsledningen liksom tillgång till utvecklingsmöjligheter.

En ytterligare väsentlig aspekt för att upprätthålla hälsan i arbetslivet är möjligheter till återhämtning och nedvarvning mellan arbetspass. Även om män redovisar en högre anspänning på arbetet visar studier att män i betydligt större omfattning förmår varva ner efter arbetspassets slut, medan kvinnors anspänning istället stiger. Det är därför av stor relevans för målområdet att uppnå ett delat ansvar mellan kvinnor och män för hem och barn.

Det är i sammanhanget viktigt att lyfta fram det förebyggande arbetet inom arbetslivet och dess betydelse för folkhälsan. Denna faktor är sammanlänkad med till exempel arbetsplatsens institutionella effektivitet, tillgång till företagshälsovård, hälsofrämjande/kurativa insatser och SAM-status (systematiskt arbetsmiljöarbete).

Diskrimineringsgrunder

Integrerade bestämningsfaktorer är diskrimineringsgrunderna

• kön
• etnicitet (ursprungsland)
• sexuell läggning
• funktionshinder
• ålder.

Barns- och ungdomars hälsoutveckling och konsekvenserna av denna på framtidens arbetsrelaterade hälsa är också viktigt att uppmärksamma, särskilt kopplingen till utvecklingen av unga människors psykiska och fysiska hälsa i förhållande till risken för ökad sårbarhet för arbetsrelaterad stress. Detta ska särskilt ses mot bakgrunden av den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning samt en ökande ohälsa som innebär en uppenbar risk att allt färre måste försörja allt fler.