Mänskliga rättigheter - ett viktigt 60-årsjubileum
2008-12-22
I december 1948, alltså för 60 år sedan, antogs deklarationen om mänskliga rättigheter. Där är rätten till högsta möjliga fysiska och psykiska hälsa en central del. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är bindande för alla länder som undertecknat den, däribland Sverige.
Den ansedda medicinska tidskriften The Lancet (nr 9655, vol. 372, 2008-12-13) ägnar ett helt nummer åt hälsa som en central mänsklig rättighet. Bland annat diskuterar ekonomipristagaren Amartya Sen varför hälsa är en rättighet och på vilket sätt. Han konstaterar att hälsa ibland haft en oförtjänt undanskymd plats i rättighetsdebatten.
En kritik mot att se hälsa som en rättighet är att målet, en fullständig hälsa, är utopiskt och knappast något man kan lagstifta om. Det är därför viktigt att påpeka att målet är bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa. Och att detta i likhet med andra mål i hög grad påverkas både av politik och av lagstiftning.
En annan invändning har varit att hälsa framför allt är en fråga för hälso- och sjukvården. Detta påstående är uppenbart fel även om sjukvården har en viktig roll. Hälsan påverkas av en rad bestämningsfaktorer som miljö, utbildning, levnadsvanor och graden av jämlikhet. Det framförs också utomordentligt tydligt av WHO:s kommission för hälsans sociala bestämningsfaktorer.
Att se hälsa som en mänsklig rättighet innebär också att folkhälsopolitiken får en central betydelse både nationellt och internationellt. FN:s kommission för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter gjorde år 2000 en viktig kommentar till den ursprungliga deklarationen om mänskliga rättigheter (kommentar nr 14). I den preciseras vilka skyldigheter länderna har när det gäller att nå högsta möjliga hälsa. Den tar upp vad som är hälsans grundläggande bestämningsfaktorer, bland annat tar man upp vikten av att följa upp folkhälsan och redovisa resultaten helt öppet.
På grundval av denna kommentar har en internationell forskargrupp konstruerat en grupp indikatorer, 72 stycken, för att följa upp hur långt arbetet med att göra hälsa till en rättighet har avancerat i olika länder.
Viktiga indikatorer är förekomsten av en nationell folkhälsopolitik och uppföljning av denna, men också hur kvinnor och män, olika utsatta grupper och etniska minoriteter behandlas när det gäller frågor som har betydelse för hälsan. Sverige ligger väl till men får kritik när det gäller behandlingen av gömda flyktingar.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att synen på hälsa som en mänsklig rättighet ligger mycket väl i linje med de nationella folkhälsomålen och Folkhälsoinstitutets viktiga roll när det gäller att följa upp hälsans bestämningsfaktorer.
Läs mer på the Lancets webbplats
