Undermeny

• Nyheter
• Gd Sarah Wamalas blogg
• Gd Presentationer
• Artiklar
• Remissyttranden
• Press
• Konferensdokumentation

Låg pensionsålder ger inte fler friska år

2009-01-02

Livslängden fortsätter att öka i EU. Alltfler lever längre och de som redan har nått en hög ålder lever också längre. Åldrandet diskuteras flitigt, bland annat i termer av ökande kostnader för äldrevård, och olika lösningar på situationen.

En studie som omfattar 25 EU-länder publicerades nyligen i den välrenommerade tidskriften The Lancet (Jagger C, mfl. Inequalities in healthy life years in the 25 countries of the European Union in 2005: a cross-sectional meta-regression analysis. Lancet 2008;337:2214-2231). Studien redovisar empiriska fynd när det gäller vilka faktorer på samhällsnivå som betyder mest för det förväntade antalet friska år för personer över 50 år.

Författarna visar att en hög bruttonationalprodukt (BNP) och en hög andel av BNP som satsas på äldrevård betyder mest för fler friska levnadsår efter 50, både för män och kvinnor.

För männen betyder en låg grad av vidareutbildning, en hög andel lågutbildade och en hög andel långtidsarbetslösa i befolkningen 25- 64 år en negativ påverkan på antalet friska år efter 50. Det intressanta är att en låg genomsnittlig pensionsålder, risk för fattigdom efter 65 år, ojämlikhet i inkomstfördelning, eller hög grad av anställning bland äldre (55-64 år) inte tycks ge fler friska år.

Resultaten visar också att en genomsnittlig 50-årig EU-kvinna kan förväntas leva upp till 68,1 år och fortfarande klara sitt vardagliga liv. För männen är motsvarande ålder 67,3 år. Siffrorna för Sverige är 70,3 år för kvinnor och 70,2 år för män. Svenska kvinnor ligger efter kvinnorna i Italien, Frankrike och Estland, medan svenska män ligger i topp tillsammans med de italienska männen.

Bland EU-länderna ligger Sverige i topp när det gäller andelen av BNP som satsas på äldrevård; 2,57 procent jämfört med EU-genomsnittet på 0,5 procent. Sverige ligger också i topp när det gäller andelen anställda bland äldre (55-64 år), 62.7 procent för kvinnor och 72 procent för män, samt graden av vidareutbildning, 38,5 procent för kvinnor och 28,5 procent för män.

Författarna visar också att om andelen av BNP som satsas på äldrevård i de 15 ursprungliga EU-länderna ökas med en procent skulle det leda till en ökning med ytterligare ett friskt levnadsår. Motsvarande satsning i de tio senaste EU-länderna skulle betyda en ökning med 13 friska levnadsår.

Alltså, hög BNP och satsningar på äldrevård är det som betyder mest för fler friska år efter 50 för både män och kvinnor. Det pekar mot att åtgärder som främjar hälsosamt åldrande med högt deltagande i samhället som bidrar till ekonomiskt välbefinnande för äldre som individer och för samhället i stort kan vara lönsamma.

I EU:s ”äldrestrategi” finns ett mål om att anställningar av äldre (55-64 år) ska öka till 50 procent år 2010. Många EU-länder ligger efter målsättningen, framför allt när det gäller äldre kvinnor. Studien visar att det hittills bara är fyra länder som har nått målet, Sverige, Danmark, Finland och Estland. EU:s äldrestrategi kan lyckas om flera äldre är friska och ges möjlighet att arbeta längre i kombination med ett hälsofrämjande perspektiv på åldrandet. Sverige har mycket att bidra med på området under det kommande EU-ordförandeskapet.

Läs mer:

Jagger C, mfl. Inequalities in healthy life years in the 25 countries of the European Union in 2005: a cross-sectional meta-regression analysis. Lancet 2008;337:2214-2231

• Hur får man 55+ aktiva inom något meningsfullt/samhällsviktigt, när det i stort sett är obefintliga möjligheter för 55 plussare att få en anställning?

  Skrivet av: Gunilla Mattsson 2009-01-07 19:20

• Visst låter det bra i ordalag att skriva ett sådant förslag, men hur har man tänkt att ett samhälle ska fungera i framtiden. När man inte sattsar på att få ut den yngre generationen i arbetslivet utan bara flyttar fram pansions åldern för de äldre som har arbetat hela livet, och ser fram emot några friska år som pensionär. Det måste vara deprimerande för dem som har ett tungt yrkesliv och få detta skrivet på näsan.

  Skrivet av: Peder 2009-01-04 19:32

• 
  
  Idag propageras väldigt mycket för förebyggande hälsovård.
  Inom sjukvården talas det väldigt mycket om vad som ska räknas till hälsovård och vad som skall räknas till ohälsa.
  I de regioner där man genomfört hälsovalet, har vi också fått uppleva hur man börjar klassificera och poängsätta diagnoser, åldersgrupper, men man har valt att inte klassificera socioekonomisk tillhörighet och begreppet ”handikapp” vill socialstyrelsen dela upp i två termer, funktionsnedsättning och funktionshindrad. Det ena begreppet skall läggas på individen och det andra begreppet skall läggas på samhället.
  
  Förebyggande hälso- och sjukvård är lågprioriterad och ger inte lika mycket som i poäng (antal poäng är avgörande för hur mycket i ersättning ifrån regionen man får) diagnostiserade åkomma.
  Man har ändrat på vårdcentral begreppet – man har inte längre en tillhörighet utan man väljer fritt vårdenhet, som våra politiker för fram budskapet.
  Samtidigt byter man namn ifrån primärvård (närvård) till närsjukvård.
  
  Vi fundera över om detta ett sätt för våra politiker att införa ett nytt sätt att se på hälso-och sjukvård?
  
  Är vi på väg mot synsättet - hälsa är individens ansvar och ohälsa är samhällsansvar och vad skall räknas till hälsa och vad skall räknas till ohälsa.
  
  Det finns flera tecken i vårt samhälle idag som kan tala om för att detta synsätt är på väg att införas.
  
  Vad innebär det i förlängningen när all förebyggande hälsovård blir lågprioriterad eller prioriteras inte alls av samhället?
  
  Vilka risker finns det när man börja poängsätta människors hälsa och ohälsa?
  
  Vad kan detta få för konsekvenser för enskilda individer – när det är endast den stora gruppen som kommer att prioriteras och så den sista frågan:
  
  - vem eller vad är det egentligen som avgör om Du är sjuk eller inte?

  Skrivet av: Diana Fronaeus 2009-09-13 19:31

• Apropå åldrande i arbetslivet...
  Sverige sämst på äldre arbetskraft. Publicerad 26 april 2007 - 00:26
  Svenska företag är sämst på att ta till vara den växande skaran äldre på arbetsmarknaden. Det visar en undersökning gjord av rekryteringsföretaget Manpower bland 28.000 arbetsgivare i 25 länder.
  Bara 4 procent av de svenska företagen har en strategi för att rekrytera äldre arbetskraft och bara 8 procent för att behålla de äldre i företaget.
  Det globala genomsnittet är, enligt Manpower, 14 respektive 21 procent. I Japan har 80 procent av företagen en äldrestrategi. År 2025 är hälften av Europas invånare över 40 år.
  VAD HAR HÄNT I SVERIGE SEDAN 2007? Finns inte så mycket publicerat om åldrande i arbetslivet. Vi har dock en åldrande befolkning, fler äldre måste finnas i arbete framöver för att samhället ska snurra och att de ännu äldre måste få hjälp - hur möter vi det ute i arbetslivet? Fler behöver hjälpas åt i tyngre arbeten som hemtjänst och vård så den som vill orkar arbeta fram till pensionsålder och inte slås ut från ekonomisk trygghet och det positiva arbete har för ens hälsa. Det som nu ses med riskkapitalister (Carema, etc) som tjänar pengar bl a på att hålla nere personaltätheten gagnar ingen. Om fler tillsammans kan göra de tunga jobben tjänar vi alla på - brukare, skattebetalare och den som vill orka åldras i arbetslivet.
  
  Vad gör regering och olika myndigheter egentligen för att möta detta - vad har vi i Sverige för strategi för att vi äldre med lite tyngre arbeten ska orka arbeta till vi går i pension?

  Skrivet av: Annette 50+ 2011-12-19 10:13

• Hej och tack för dina frågor.
  
  Underlagsrapporten ”Äldres hälsa” till vår Folkhälsopolitiska rapport 2010 beskriver läget gällande äldre i arbetslivet:
  http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Aldres-halsa-Kunskapsunderlag-for-Folkhalsopolitisk-rapport-2010/
  
  Den faktiska pensionsåldern, det vill säga när vi i praktiken lämnar yrkeslivet, var 64 år i Sverige 2007. Detta är högre än medelåldern i EU-länderna som är 61 år för kvinnor och 62 år för män (Statistiska centralbyrån, 2009a). Andelen yrkesverksamma 65–74-åringar ökade från 9 procent år 2004 till 12 procent år 2008, och i den gruppen fördubblades nästan antalet sysselsatta under dessa fyra år. Männen utgör 60 procent av de sysselsatta och kvinnorna 40 procent.
  
  Lagändringen i 2001 som gjorde att arbetstagare fick rätt att jobba kvar upp till 67 års ålder har sannolikt bidragit till att det i dag är fler äldre som är yrkesverksamma. Andra bidragande orsaker kan vara ett förbättrat allmänt hälsotillstånd och en högre utbildningsnivå för de ålderskohorter som är nära pensionsåldern (SOU 2009:93).
  
  Arbetsmiljöns utformning har stor betydelse för att vi ska orka med ett yrkesliv vid högre ålder. Resultat i Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljön 2009 visar att det redan i åldern 50–64 år finns människor som har svårt att klara sina arbetsuppgifter på grund av åldern, 5 procent för kvinnor och 6 procent for män, och svårast är det för dem som är 60 år och äldre.
  
  Dessa procenttal har inte förändrats sedan år 2005. Av andelen 50–64-åringar som är sysselsatta bedömer 11 procent bland kvinnorna och 9 procent bland männen att de inte kommer att kunna arbeta fram till ordinarie pensionsålder, men det är klart färre än år 2001 då motsvarande siffror var 24 respektive 15 procent.
  
  Huruvida man bedömer sig orka arbeta fram till pensionsåldern varierar mellan olika yrkesgrupper. Kvinnor som arbetar med människor på olika sätt (inom exempelvis vården och skolan) och män i yrken med kroppsarbete (till exempel byggnadsarbetare och maskinförare) är de grupper som i högst grad bedömer att de inte kommer att kunna arbeta till pensionsåldern (Arbetsmiljoverket, 2010).
  
  En bra sammanfattning av regeringens och myndigheternas genomförda åtgärder gällande insatser i arbetslivet hittar du i kapitel 5 i vår underlagsrapport om ”Hälsa i arbetslivet” till Folkhälsopolitiska rapporten 2010:
  http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Halsa-i-arbetslivet-Kunskapsunderlag-for-Folkhalsopolitisk-rapport-2010/
  
  Statens folkhälsoinstitut föreslår även ett antal åtgärder i kapitel 6 för framtida arbete inom arbetssektorn.
  
  Referenser:
  
  Statistiska centralbyran. (2009a). När kan jag gå i pension? Välfärd (nr 3).
  Statistiska centralbyrån. (2009b) Statistiska meddelanden: Sysselsättning i kommuner och län 2008. Örebro: Statistiska centralbyrån.
  Arbetsmiljöverket. (2010). Arbetsmiljön 2009. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
  
  
  
  
  

  Skrivet av: Matt Richardson, Gd-staben, Statens folkhälsoinstitut 2012-01-10 16:17