Försämrad tillgång till förebyggande tandvård för personer med ekonomiska svårigheter
2009-03-30
Tandhälsa är en viktig bestämningsfaktor för en god folkhälsa. Tandhälsan kan påverka alltifrån det allmänna välbefinnandet till allvarliga sjukdomar.
Tandhälsan och dess fördelning avseende ekonomiska förhållanden uppmärksammades för fyra år sedan genom data ur Statens folkhälsoinstituts nationella folkhälsoenkät (Wamala, mfl, 2005).
När siffrorna för de senaste fem åren nu finns framme visar de att andelen med dålig tandhälsa i stort sett ligger på samma nivå 2008, elva procent bland män och tio procent bland kvinnor som 2004, tolv procent bland män och tio procent bland kvinnor. Andelen som avstått från att söka tandläkare trots behov under de senaste två åren har minskat. 2008 var siffrorna 15 procent för männen och 17 procent för kvinnorna. Det kan jämföras med 2004, 19 procent bland männen och 19 procent bland kvinnorna.
I stort sett söker alltså fler personer tandläkare vid behov, men statistiken visar inga stora förbättringar när det gäller personer med dåliga ekonomiska förutsättningar. Andelen ekonomiskt utsatta, det vill säga de som har svårt att klara löpande utgifter för hyra, mat, räkningar och som inte söker tandläkare trots behov, är fortfarande mer än dubbelt så stor jämfört med personer utan ekonomiska svårigheter.
Mer intressant statistik hittar man genom en helhetsbild av ekonomiskt utsatthet med hjälp av ett index för ekonomiska svårigheter som använts tidigare (Wamala, m.fl., 2006). Indexet för ekonomiska svårigheter har skapats utifrån fyra frågor som mäter olika aspekter av tillgång till ekonomiska resurser. Dessa är:
- svårigheter att klara löpande utgifter för hyra, mat, räkningar
- avsaknad av kontantmarginal, det vill säga, förmågan att på en vecka skaffa fram 15 000 kronor om man skulle hamna i en oförutsedd situation
- erfarenhet av att ta emot socialbidrag
- erfarenhet av arbetslöshet.
Ekonomiska svårigheter har därefter kategoriserats utifrån följande kriterier:
- inga svårigheter = ingen av dessa fyra kriterier förekommer
- måttliga svårigheter = om en av fyra kriterier förekommer
- stora svårigheter = om två eller flera av kriterierna förekommer.
Statistiken visar att andelen med dålig tandhälsa bland män och kvinnor med stora ekonomiska svårigheter har legat relativt stabilt under åren 2004 – 2008. Andelen med dålig tandhälsa bland personer som upplever måttliga eller som inte upplever några ekonomiska svårigheter har också legat stabilt.
När det gäller personer som vid behov avstått från att söka tandläkare under de senaste två åren, har andelen män med stora ekonomiska svårigheter minskat med sex procentenheter från 51 procent år 2004 till 45 procent år 2008. Inga förändringar har skett bland kvinnorna, 49 procent jämfört med 47 procent.
Det är lite annorlunda resultat när man tittar på andelen som inte besökt tandläkare de senaste två åren oavsett behov vid jämförelse av år 2004 med år 2008. Vi finner en ökning i andelen som inte besökt tandläkare de senaste två åren bland både män, 39 procent år 2008 och 32 procent år 2004 och kvinnor 27 procent år 2008 och 23 procent år 2004 med stora ekonomiska svårigheter.
Reflektioner
Det är positivt att både tandhälsa och tillgång till tandläkare vid behov inte försämras för personer med ekonomiska svårigheter. Men ur ett folkhälsoperspektiv är besök hos tandläkare vartannat år oavsett om man har akuta behov en viktig förebyggande insats för tandhälsa i allmänhet. Att skillnader i tillgången till den typen av insats ökar ger sämre förutsättningar för en fortsatt god tandhälsa de kommande åren.
Referenser
Wamala S, Boström G, Ahnquist J. Varannan låginkomsttagare har inte råd gå till tandläkare" DN debatt oktober 2005.
Wamala S, Merlo J, Boström G. Inequity in access to dental care services explains current socioeconomic disparities in oral health: The Swedish National Surveys of Public Health 2004–2005 J Epidemiology Community Health 2006;60:1027–1033.
