Japan och folkhälsopolitik
2010-02-18
Vid ett föredrag på Utrikespolitiska Institutet presenterades nyligen rapporten ”Maktskifte i Japan - är en förändring möjlig?” Här följer några intressanta inblickar från föredraget och diskussionen som följde som rör folkhälsa.
I frågan om övervikt och fetma med tillhörande följdsjukdomar har Japan tagit krafttag. Detta trots att Japan ligger bäst till jämfört med de flesta andra industriländer. Skälet till satsningen är att sjukvårdskostnaderna ökar snabbt och de förväntas fortsätta att öka på grund av en allt större andel äldre i befolkningen.
Den 1 april 2008 startade ett nationellt hälsoprogram. Åldersgruppen 40-74 år erbjuds gratis hälsokontroll med kontroll av midjemått, vikt, blod- och urinprov. Beroende på hälsotillståndet erbjuds patienten sedan olika typer av stöd för att nå sitt viktminskningsmål. Målet är att andelen personer med metabola syndromet ska minska med 25 procent till år 2015.
För att säkra att målet ska nås har vissa stimulansmedel införts. De riktas mot arbetsgivaren som betalar större delen av sjukförsäkringspremien för de anställda. Misslyckas arbetsgivaren med att stötta sina anställda att genomföra programmet så ökar försäkringspremien och tvärtom, går det bra så subventioneras en del av premien. År 2013 ska programmet utvärderas.
Det kan vara intressant att jämföra Sverige med Japan vad gäller möjligheter att driva förändringsarbete. Även om myndigheter eller motsvarande i Japan lämnar in bra utredningar och underlag så kan det vara svårt att nå fram till beslut. Traditioner och strukturella faktorer kan vara stora hinder. I Japan sponsras ofta riksdagsledamöter av företag och organisationer i sina valkampanjer. Blir de valda har de starka lojaliteter till sina sponsorer att leva upp till. Förutsättningarna för att bli politiker är betydligt större om dina förfäder har varit politiker och det finns ett etablerat nätverk med sponsorer med koppling till familjen. Sett ur perspektivet demokrati och delaktighet, så blir den politiska arenan i praktiken öppen för ett begränsat antal aspiranter.
Den nya regeringen i Japan vill driva sociala reformer kring bland annat jämställdhet. Det finns exempelvis få förskolor i Japan. Därför är det svårt för kvinnor att förena karriär med barnafödande. Nativiteten sjunker oroväckande. Den nya regeringen vill föra in barnbidrag och förskolor diskuteras. Men det finns ett stort hinder. Männen får nämligen ”lönebidrag” från arbetsgivaren när de gifter sig och när de får barn, för att kunna försörja sin familj. Reformerna som diskuteras skulle i princip innebära att männens lönetillägg måste avvecklas för att kunna finansiera barnbidrag och förskolor.
När det gäller äldre så har många pensioner som inte räcker till ett basalt leverne. Den kvinna som gifter sig med äldsta sonen i en familj förväntas därför enligt traditionen ta hand om svärföräldrarna när det är dags. Det är en omständighet som ytterligare försvårar möjligheterna att driva jämställdhetsfrågorna och som behövs så länge som pensionärer inte har en tryggad ekonomisk situation.
Sett i det perspektivet kan man konstatera att Sverige har unika förutsättningar som underlättar folkhälsopolitik.
Referens:
